Välkommen till min blogg: en enda lång kärleksförklaring till Malmö

 

 

Jag flyttade hit när jag var nitton och på så många sätt var det här staden som mitt liv började i. Jag har lärt mig så fruktansvärt mycket om mig själv, gjort massa dumma misstag, lärt känna hundratals människor som kommit och gått, älskat ändlöst och ovillkorligt, jag har lärt mig att prata med människor överallt och hamnar alltid i märkliga situationer tack vare det. Jag har minnen på alla gator, jag har varit på alla ställen tillsammans med olika människor under olika delar av mitt liv, jag kan den här staden utan- och innantill men kan ändå inte tänka mig att bo nån annanstans för att det här är hemma.

 

Jag har träffat alla mina närmsta vänner här under senaste veckan, gått i massa second hand-stores, hämtat växter och en juicemaskin (!) från främlingars lägenheter, träffat a bunch of nya människor, ätit vegansk snabbmat på Möllan innan vi dragit för att dricka öl på Gustav Adolfs torg, gömt mig ute på balkongen för att röka på en märklig efterfest, lyssnat på jazz-soul-blues på en sunkig bar där vi dansat så att vi tagit över hela stället, gått på Malmöfestivalen och dansat lika mycket på Stortorget. Jag har lovat nya vänner att jag klarar mig hela vägen hem till Värnhem medan de lovat att de inte har någonting emot att följa mig hem för att jag ska slippa gå ensam, tills det visat sig att en i vårt sällskap literally är en av mina grannar men inte visste vad området hette för att han är så nyinflyttad.

 

Jag har bott ute på landet sen jag och mitt ex gjorde slut, för att den här staden påminde mig för mycket om honom, men det här är hösten när jag tar tillbaka den, en gata i taget. Jag tänker på honom, det är klart, han finns överallt och ibland när jag kommer hem tänker jag instinktivt att han ska vara där, men han är inte det och det här är min stad nu.

18.08.2018 kl. 11:16

Malmölivet

 

 

Jag är hemma i Malmö. Jag vill skriva om den här sommaren, men det finns så mycket att skriva. Jag vet inte var jag ska börja för att beskriva hur tacksam jag är för den och alla människor som jag träffat och som blivit viktiga i mitt liv. Jag har känt så mycket kärlek hela sommaren. Jag älskar människor så lätt, mina närmsta vänner kallar mig alltid naiv, men jag vill aldrig sluta älska så mycket.

 

Jag bor i ett litet rum i en stor lägenhet vid en busstation i Malmö därifrån det går bussar till mitt universitet var femte minut. Det är högt i tak med fönsterkarmar som man kan sitta i, men jag samlar växter som jag ställer i dem i stället. Jag vattnar dem som om de var mina barn och det är nåt fint med att de behöver mig för att överleva. Jag ställer in mina kryddor i de turkosa köksskåpen, spelar främmande låtar på pianot och badar i badkaret sent om kvällarna. Jag har aldrig bott i en lägenhet med badkar själv, bara med människor som jag älskat, människor som jag aldrig slutat älska. Jag breder ut mig i badkaret och tänker: det här är mitt liv nu. 

 

Jag pratar med Andreas medan jag packar upp mina saker och han upprepar: you have stuff, som att det är nåt främmande. Jag samlar växter medan han reser, han är i Ukraina just nu och det är omöjligt att komma ifrån hur långt borta det är. Jag har varit bortrest i åtta månader och vill bara vara hemma. I miss being on your blog, säger han, men i allt som jag skriver om honom så skiner det bara igenom hur ledsen jag är över hur allt blivit. Jag klarar inte ens av att säga orden rakt till honom, utan låter honom säga dem medan jag gråter. Jag kan inte minnas senast jag grät, men nu gråter jag ett helt samtal utan att sluta.

 

love you, skriver jag.

love you too, skriver han.

 

Och livet, det går vidare.

15.08.2018 kl. 22:34

Late night ramblings

 

Jag skriver ett långt inlägg men råkar stänga fliken och radera det innan jag hinner publicera det. Jag skriver om att cykla ut till fiskehamnen. Jag känner mig oövervinnerlig medan jag flyger över de snirkliga stigarna tills jag nästan ramlar i havet. Jag skriver om alla turister som tagit över öarna så att man inte får vara ensam nånstans. Jag skriver om att bo på hotell och hur Bel i En spellista för sömnlösa nätter gjorde samma sak och hur mitt liv liksom alltid verkar spegla mina romaner.

 

Läser man mellan raderna så handlar allt om att vara ensam.

 

Jag har inte varit det på länge och egentligen är jag väl inte det nu, heller, men jag känner mig mer och mer isolerad från omvärlden för varenda vecka här. Från Malmö kan man lätt boka resor kvällen innan man åker, men vill man ta sig härifrån måste man planera nåt slags storslagen escape mission innan. Jag kan inte föreställa mig att jag nånsin kommer återvända när jag väl lyckats ta mig härifrån.

 

- Imagine falling in love with someone from here, säger jag.

- Oh my fucking god, they would have to choose, me or this island, säger Treyton.

 

Hemlängtan. Kanske är det vad jag egentligen känner.

 

27.07.2018 kl. 22:43

This woman has lived on åländsk äppelmust for 30 days, click here to find out how!

 

 

Juli. Jag har hunnit säga upp mig från ett jobb och få ett nytt jobb. Jag är fortfarande servitris, men på en hotellrestaurang. Jag bor på ett av den åländska kedjans hotell och badar i deras pool om nätterna. Jag tänkte åka hem, men jag är tusen gånger tacksam för alla som låtit mig sova hos dem och hjälpt mig söka jobb och bett mig om att stanna. Jag lär mig balansera ett dussin tallrikar i mina händer och att småprata med alla gäster på finska (!) och till och med när jag fuckar upp deras ordrar för att jag inte lärt mig kassamaskinen helt och hållet ännu så tackar de mig för the extraordinary service och lämnar massa dricks. Jag tror de märker att jag älskar jobbet. Jag springer runt konstant i sex timmar i rad och sen kommer Treyton förbi efter sin joggingrunda och så sitter vi på uteserveringen och skrattar åt allt kaos. Vi bodde i samma hus under första veckorna här, drack öl i varandras sunkiga lägenheter och klättrade upp på byggnadens tak med utsikt över hela staden. Jag skaffar en cykel och cyklar runt hela Mariehamn, hela vägen till Jomala och tillbaka längs havet. Allt ligger bredvid havet här, det är ett av tecknen på att vi faktiskt befinner oss på en ö, det och att internet är lika långsamt överallt.

 

01.07.2018 kl. 16:48

Your favourite waitress

 

 

I slutet av förra veckan fick jag ett telefonsamtal om att jag fått jobb i Mariehamn och nu sitter jag här och skriver. Jag trodde aldrig att jag skulle bo i Finland igen, men det känns faktiskt kul att hänga här över en sommar. Jag jobbar som servitris på en restaurang nere vid havet, dit gästerna kommer med båtar. Jag lär mig alla restaurangens vinsorter och druvorna i dem utantill, och jag lär mig att hälla upp exakt 15 cl vin, varken mer eller mindre. Utanför jobbet försöker jag lära känna folk, det är en utmaning i en stad med 10.000 invånare, men jag lär känna mina kollegor, en gammal kvinna i en second hand-butik, några andra som är här för att jobba över sommaren och barnen till en kvinna som ordnar aktiviteter på öarna. Folk nämner hur social jag verkar och jag skrattar och säger att jag rest mycket så jag har varit tvungen att lära mig konsten att prata med folk överallt. Jag äter all finsk mat som jag saknat medan jag bott i Sverige och köper 7 avocados för 1,50€. Jag funderar på att hyra en cykel och skaffa månadskort till simhallen och stadens yogastudio, jag hänger ute i naturen största delen av tiden och dricker öl på stranden med en av mina kollegor. Jag facetimear med Andreas till sent om nätterna och pratar om ingenting 95% av tiden och köper böcker från en second hand-butik och läser dem i sängen. Jag känner mig: lugn. Jag tror det är här som det är meningen att jag ska vara, just nu.

 

16.06.2018 kl. 13:58

99% of wedding photographers hate this woman

 
 
 
Hej från Budapest! We did it! Vi lyckades fly från hela vintern @ Cypern. Känner att jag egentligen borde ägna det här inlägget åt att hålla ett tacktal för alla som believed in us, men ni kan snart tune in till min Youtube-kanal för det istället. Har hört att det är den nya trenden bland bloggare och ni som läser min blogg regelbundet vet att jag inte kan motstå att hoppa på trender. 
 
 

 

Meanwhile kan vi prata om Budapest. Alla jag träffat medan jag rest runt har försökt övertala mig om att mitt liv inte är komplett förrän jag besökt den här staden, så den har funnits på min to-do-list ett bra tag nu.

 

 

Bokade ett flyg för 15€ (okej i ärlighetens namn: bokade 3 flyg eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilket datum jag skulle åka, the danger of cheap flights) och sen var vi plötsligt här. Anlände mitt i natten, checkade in på vårt hostel och åt sunkpizza på enda öppna restaurangen i staden. Fun fact about Ungern: är omöjligt att hitta vanligt vatten här, utan a-l-l-t är sparkling, oavsett hur mycket man än skakar flaskorna och kan svära på att det inte är det. 

 

 

Försöker lära mig att redigera bilder men har inte hunnit lära mig alla funktioner ännu, så hoppas ni har översikt med att jag testar mig fram. Snart kommer jag skapa en sida på bloggen med information om hur ni kan anlita mig som er bröllopsfotograf. Som Andreas tycker om att påpeka så är jag allergisk mot allt som är romantiskt, though, men se det från den positiva sidan, ni har en chans att få tillräckligt okonventionella bilder för att kunna sälja dyrt till Buzzfeed.

 

 

För ett par dagar sen samlade jag tillräckligt med courage för att dra ut på äventyr på [dramatic pause] andra sidan floden. Total kulturchock att komma från Cypern-livet till storstad med människor överallt, men the bright side of Budapest är att det finns god! mat! på restaurangerna istället för deep fried, mikrovågsugnsvärmd fisk. Var man än googlar "restaurants near me" så hittar man restauranger med mat som gör mig lycklig ända längst in i själen, som the hopeless foodie som jag är.

 

 

Vill man leva hipsterliv så är det här också 100% rätt stad att göra det i, eftersom allt är 100% instagram-vänligt. Bara titta på den här baren i vårt kvarter (efter att vi uppgraderade från hostel till lyx-Airbnb med två! duschar! mittemot varandra i badrummet dvs lösningen till alla problem vi någonsin haft med att vi alltid vill duscha i olika temperaturer).

 

 

Vi hängde här i några timmar och övertalade lite folk från Couchsurfing att komma hit för att dricka öl. Drar samma historia om att jag är gravid varenda gång folk frågar varför jag dricker alkoholfritt. Värsta är att folk tror jag är allvarlig, för varför skulle man annars låta bli att dricka :-)) 

 

(Except för att hamna på sjukhus i Polen efter att ha svept för många vodkashots osv.)

 

 

Dröm att ha några dagar till här innan jag måste tillbaka till Sverige för att skriva några exams, men oh well, om en månad kommer jag vara back on the road hela sommaren. Så tacksam över att leva det här livet och ha fått besöka 13 länder senaste året. 

 

 
 
Sist och slutligen en throwback till sista veckorna i Cypern. Vi carpade att vi hade en bra matbutik nära vår lägenhet i Paphos och köpte ca allt vi tycker om för att dra ut och grilla. Det var påsk så det var fullt av turister överallt, men efter att ha promenerat i en timme hittade vi äntligen ett ställe där vi fick vara ensamma. Åt medan solen gick ner och sen kräktes jag hela natten :-((
 
 

 

Hann alltså inte upptäcka särskilt mycket av Paphos, men det var väldigt, väldigt brittiskt med sunkiga pubar med biljardbord i alla gathörn. Rekommenderar: Namaste Indian Restaurant för er dagliga dos av mango lassi. Rekommenderar inte: turtle cruise med 99% chans för turtles, om ni inte vill vara stuck med 99% barnfamiljer i två timmar. 

 

 

Vi mellanlandade i Limassol i ett par dagar för a trip down memory lane och sen återvände vi till Larnaca för att traumatisera stadens invånare ännu lite grann, stackars dem som trodde att de äntligen hade sluppit oss. Vi hängde mest i Ayia Napa, though. Om Paphos var 99% brittiskt, så var Ayia Napa 99% skandinaviskt. På alla andra ställen vi besökt har vi kunnat prata om människorna runt oss på svenska, men här pratade alla svenska/norska/danska/finska.

 

 

Andreas: "you have to write a lot about the lizard, it deserves at least a few lines." Så here you go: har aldrig sett en lyckligare människa än honom när han lyckades fånga den i en flaska. Sen bar vi runt på den i några timmar tills den var tillräckligt tam för att vilja fortsätta hänga med oss även när vi släppte ut den. Har full förståelse för den, för vem skulle inte vilja hänga med oss.

 

Jamen så att. Nu behöver ni inte längre vara oroliga för vad som händer i mitt liv eftersom jag inte uppdaterat bloggen på så länge. Until next time <3

 

18.04.2018 kl. 13:35

En bok som ni borde läsa hösten 2018

 

 

Déa Solins debutroman börjar med en begravning. Det är 19-åriga Bels flickvän som har tagit livet av sig. Bel kommer raka vägen till begravningen från en obskyr festival. Hon är sen, smutsig och bakfull. Hennes liv har varit sådant sedan Natalie dog.

Mitt i sorgen träffar hon Audrey. Audrey som är vild, smart och underbar. Hon tar plats, och snart är hon det enda Bel kan tänka på. Bel och Audrey fördriver sin tid genom att köra runt i en bil om nätterna. Medan alla andra sover har de staden för sig själva. De gillar samma musik, en utmärkt ursäkt för att fortsätta ses, men snart har de lyssnat igenom alla låtar och tvingas säga vad de egentligen vill.

En spellista för sömnlösa nätter är en uppriktig skildring av att vara ung, bli kär, mista sin kärlek och så småningom hitta modet och kraften för att ta sig vidare. Déa Solin beskriver det förvirrade tillståndet strax innan vuxenlivet: det är febrigt, trevande, gränslöst och underbart. Känslan är drömsk och glamourös, som en amerikansk TV-serie.

 

Lägg till den på Goodreads och köp den i September <3

10.04.2018 kl. 08:54

A guide to climbing the social ladder

 

 

Hei alle elsklinger. Se på meg. 50 shades of Sol-in i i Limas-sol. Forlot strand og småbyliv i Larnaca for storbylivet. "And then you should write something about how you climbed the social ladder from living in the sunkiga lägenhet and working at Costa Coffee to hanging out at the yacht club but still being one-upped by the man who owns everything and kept ordering more and more." - Andreas

 

 

Så! Let's turn back time till ett par veckor sen när vi bodde i vår hittills överlägset sunkigaste lägenhet bredvid motorvägen i Limassol, men jag hade deadline för fler edits av min roman och Andreas hade massvis av art projects att avsluta för sin business, så i stället hängde vi på Costa Coffee och co-workade om dagarna. Sen flyttade vi oss 10 meter till restaurangen next door för att äta middag och röka shisha (som vi fick gratis efter att ha blivit regulars) om kvällarna.

 

 

Enda som stod på vår to-do-list i Limassol var att besöka stadens zoo. Det var inte särskilt stort, men värt det för deras otters och meerkats och Instagram material. #follow4follow

 

 

Ok short story time about Andreas: har aldrig träffat en person som tycker så mkt om djur förut. Ok short story time about Andreas #2: vi har egentligen inte bråkat en enda gång men ibland bråkar han för att han inte tycker att jag kallar honom för tillräckligt bra smeknamn så pls hit me up med djurnamn som jag kan kalla honom för i kommentarerna. Obs stora djur eftersom bee hummingbird tydligen inte var acceptabelt.

 

 

Sen flyttade vi ut från lägenheten och in i en way more luxurious lägenhet i stället och vårt liv i Limassol improved drastically overnight. Övergav Costa Coffee för att i stället hänga på the yacht club nere i hamnen tillsammans med rikaste mannen i Limassol som beställde in allt på menyn samtidigt som han rökte cigarrer och flörtade med alla i närheten.

 

 

Too bad att man liksom får en overdose av idylliska sights och restaurant dinners här så att det alltid slutar med att jag lämnar kameran hemma men i efterhand önskar att jag hade bilder på allt // millennial in need of pics or it didn't happen.

 

 

En dag var vi på jakt efter easter eggs men det verkar vara omöjligt att hitta här. I stället hittade vi dessa vasstrån och Andreas bestämde sig för att han skulle plocka ett av dem. Det slutade med att vi hamnade på Limassol hospital och doktorn frågade honom om han hade skurit sig på glas eller metall och han var tvungen att erkänna att han bara hamnade i slagsmål med en växt, men han överlevde efter ett par stitches.

 

Och nu hänger vi i Paphos där vi har vår egen pool och en supermarket med frukt! och grönsaker! tio minuter bort. Har aldrig varit i ett land där det varit så svårt att äta healthy organic gluten-free food som Cypern, men har åtminstone lärt mig att uppskatta vatten, frukt, grönsaker och allt som inte är friterat för att man aldrig vet när man hittar det igen. Har också extended my stay, så nu är jag här tills slutet av april. D-r-ö-m-l-i-v att kunna fly från hela vintern på det här sättet :-))

30.03.2018 kl. 19:47

Cypern!

 

 

Hej från Cypern! 20 grader och sol! Har försökt blogga x antal gånger men det är svårt när 1) det är för lätt att bli distraherad av Andreas 2) allt jag skriver låter för klyschigt. Men! Jag ska göra ett till tappert försök!

 

 

Saker vi sysslar med om dagarna: hänga i solen, dricka mango lassi, traumatisera alla stadens invånare genom att hångla överallt, stjäla citroner, vara baby hedgehogs och aktivt undvika att äta fish meze efter en historia som kommer finnas med i min nästa roman. Obs detta är inte alls en marketing strategy för att ni ska följa min blogg för att få updates om när den finns att köpa (2020? 2023? 2058?).

 

 

En äkta shame att Andreas inte tycker om att vara med på bilder för att jag tycker så mycket om hans ansikte att jag får andnöd ca 102 ggr om dygnet men ni får nöja er med bilder på katter som carpar solen i stället. Hänger katter överallt här i staden och tittar du bort från din sandwich i 2 sekunder kommer de med 100% säkerhet att ha hoppat upp på bordet och ätit den.

 

 

Häromdagen firade vi 2 months anniversary sen vi träffades på enda rimliga sättet: shisha och mango lassi. Tb till första gången vi rökte shisha tillsammans i Warszawa och var för osäkra på vad den andra kände för att våga kyssa varandra. Så fint och konstigt hur livet funkar. Att man träffar nån på en bar i Warszawa och spelar några spel på McDonald's och två månader senare är man på Cypern tillsammans och så här kära i varandra.

 

 

Jobbar oss långsamt upp till att röka motsvarigheten till 73.000 cigaretter/året, om ni vill får ni gärna donera en summa till min Kickstarter för att stödja detta.

 

 

För att spoila min nästa roman ytterligare lite grann så lär själva resan till Cypern finnas med i den också. Kan avslöja att 1) en av oss glömde sitt pass och hade stressigaste morgonen i sitt liv innan hon finally lyckades få tag på en taxi efter att ha panikringt alla taxibolag i Lund som var upptagna pga snöstorm 2) en av oss missade sitt flyg pga världshistoriens långsammaste bus driver och sov på obekvämaste bänken på flygplatsen i Stavanger och 3) den andra av oss fick lov att sova ensam på ett sunkigt hostel i Gdansk och blev väckt mitt i natten av gamla polska män som ropade "svenska hora" och spelade polsk rap på högsta volym.

 

 

Men we made it against all odds och när vi vaknade upp här första morgonen i stället för i -16 grader polsk kyla för att hänga här tills april så kändes det helt okej att ha behövt kämpa för det trots allt. 

 

Nu ska vi äta sushi och sen co-worka intensivt i några timmar så vi hörs en annan gång hör ni, ha det fint <3

 

10.03.2018 kl. 19:17

För tbh hur kan man inte bli kär i nån som stjäl brevlådor åt en

 

 

Hej älsklingar och andra läsare. Hoppas ni överlevt utan inlägg av mig på några veckor. Jag har försökt skriva lite saker om Norge men jag tror det mesta är romanmaterial snarare än bloggmaterial. Här är i alla fall ett utklipp från min dagbok som jag skrev när jag fortfarande hängde i hans säng tjugotre timmar om dygnet. Äh fyfan alltså! Borde vara olagligt att sakna nån så här mycket, men i veckan får jag se honom igen i alla fall <3

 

 

"vi driver runt på universitetet i staden, utforskar alla byggnader och stjäl pennor och snacks av folk, vi spelar fotboll i ett av klassrummen och skrattar hela tiden. vi äter på samma indiska restaurang flera gånger, "because if we go anywhere else we'll probably just regret not going here", jag beställer linsgryta och han beställer en massa kött som han övertalar mig om att smaka, som en crash course i vad jag har missar som vegetarian. vi spelar biljard och shuffle board och har långa diskussioner om vad vi borde köpa i matbutiker och han säger "imagine we'd been married for 25 years and done this every single day". jag lagar pannkakor åt honom och vi är säkra på att vi köpte mjöl men vi kan inte hitta det nånstans så han går till the grocery store igen och jag talar om för honom att köpa en surprise också. han återvänder med en brevlåda som han stulit så att vi kan skriva brev åt varandra.

 

och nog är det så att jag är väldigt kär i den här människan, även om jag fortfarande inte förstår hur det hänt."

 

 

Sen återvände jag till Sverige en liten sväng för att hänga med andra bra människor som t.ex. dessa. Känner lite ångest över hur dålig jag varit på att ~*socialisera*~ och keep in touch med andra än mina allra närmsta vänner nu i vår, men försöker att inte vara too hard on myself heller, för att jag haft andra saker on my mind, helt enkelt.

 

 

Obligatorisk Malmö-falafel mmmm.

 

 

Passade också på att introducera Isobel till julmust som de sålde för 3 kronor/flaskan på Netto. Hon var den mest positivt inställda av alla utbytesstudenter som jag övertalat om att dricka julmust hittills. Win!

 

(Obs har uppenbarligen inte lärt mig inställningarna på min kamera ännu men jag kämpar hårt. Obs det där var en lögn. Obs har fortfarande en plan om att göra det nån gång men det har tyvärr inte hänt ännu. Obs hoppas ni trogna få personer som återvänder hit regelbundet kan förlåta mig för det.)

 

 

Igår hade jag en mkt lugn och cozy lördag tillsammans med mina roomies, började morgonen med att bli bjuden på french toast av Mathilde, gick på flea market och sen hängde vi i vardagsrummet resten av dagen, där jag ~*carpade*~ och skrev lite halvhjärtat på en hemtenta mellan varven.

 

 

Obs hade detta inte varit perfekta reklambilden för nån ungdomsgrupp i bible studies? Till och med jag med mina totalt annorlunda spirituella beliefs hade velat bli bjuden på fika och sjunga lovsånger med dessa. 

 

 

Mathilde hittade en knyppeldyna at the flea market och knypplade medan alla vi andra upprepade "I'd never have patience for that".

 

 

P-r-i-v-i-l-e-g-i-e-t att få bo med dessa alltså!

 

 

Varifrån hörs vi nästa gång, då? Only time will tell. Har pratat med vår professor i projektledning och har hans tillåtelse att hänga utomlands en månad så drar till Gdansk i veckan och sen får vi se var jag och Andreas hamnar. Vår plan är sydligare breddgrader med sol och så där, men det är ett inlägg för en annan gång.

 

Nu ska jag äta frukost och redigera lite roman för att jag som vanligt har en deadline coming up. Livet alltså! Fattar knappt hur fint och galet det är! Hoppas det tar lika bra hand om er <3

 

25.02.2018 kl. 10:54

06.02.18

 

 

Yo guys! Jag vet inte vad jag ska säga annat än att livet is treating me pretty fucking well just nu. Vet inte riktigt vad jag gjort sen senast förutom hängt massa med mina favoritmänniskor, men det är en decent sysselsättning. Annars då? Min debutroman kommer officiellt ut till hösten! Har en grafisk designer som jobbar med mitt omslag! Och ska till Helsingfors för att ta pressbilder i nåt skede! Sånt händer! Don't give up on your dreams, kids. Och i helgen drar jag till Norge för att hänga med han jag tycker om. Som jag sa till honom: this is the kind of shit I'm gonna tell my future grandchildren not to do, men then again, dumb lamps have more fun osv.

 

Jamen så att eh. Vad säger man. Carpe diem? Carpe diem.

 

07.02.2018 kl. 00:21

22.01.18

 

 

jag skriver olika bildtexter: jag skriver om min kærlighed för min nya kamera, jag skriver om hur jag vaknar av att jag inte kan andas efter att ha drömt mardrömmar om nåt som hände för flera år sen, jag skriver om hur jag borde sitta på föreläsningar om it och business och whatever men i stället ligger jag kvar i min säng och bläddrar igenom bilder jag tog igår när jag gick på promenad ute i skogarna, jag skriver om hur fint det är att varenda gång jag tänker att jag vill flytta tillbaka in till malmö så lyckas den här byn på nåt sätt få mig att ångra mig igen för att det här: det här finns inte så fort man går utanför dörren i malmö.

 

jag har en regel i mitt liv: om jag missar föreläsningar, så måste jag använda tiden till att skriva skönlitterärt istället, så det är det jag kommer att ägna mig åt idag. ska hänga med några tjejer och prata skrivande och dricka vin (eller ja, inte dricka vin i mitt fall) på onsdag kväll, så kanske är lika bra att faktiskt skriva lite grann för att inte komma dit och säga att jag inte skrivit några ord på en månad. anyway. har saknat ett sånt sammanhang i mitt liv, så det ska bli kul.

 

och i veckan kommer josie tillbaka från kanarieöarna! kan inte vänta på att få krama om denna favoritmänniska och catcha upp om allt som hänt under senaste månaden <3

22.01.2018 kl. 11:01

2018 hittills through my phone

 

 

För att börja från allra första början så firade jag in 2018 tillsammans med 3 av mina favoritmänniskor: Marcella, Luis och deras 2-åring Andres. Finaste var nog när Luis vände sig till mig vid midnatt och sa att "one of the best things about 2017, was our friendship with you, so I hope you stay in Sweden for a long time" <3

 

 

Sen drog jag till Warszawa för att ~*leva life*~. Drev runt i Łazienki Park och drack (för mycket) billig alkohol.

 

 

En av the highlights med Polen var att jag träffade the master of social skills aka Josio.

 

 

Vi hade ....... kul.

 

 

Sällan ni får se mig i mitt favorittillstånd dvs efter att ha dansat åtta timmar i rad på bloggen men här är ett par exclusive pictures.

 

 

Sen hamnade jag på sjukhus och Marcella dropped words of wisdom to the left and to the right när jag trodde jag skulle bli skyldig sjukhuset 80.000 zlotys.

 

 

Andreas hade teorier och jag, han, Josio och Steve bestämde oss för att starta ett polygamiskt, glutenfritt och ekologiskt kollektiv.

 

 

Efter att ha blivit utsläppt från sjukhuset och drivit runt på oklara äventyr tillsammans med Andreas (fast utan snapchat proof, så maybe it never happened) så återvände jag till Sverige för att chilla tillsammans med mina favoritfår och favoritroomies.

 

 

Jag och Andreas hade never-ending facebookkonversationer om bland annat the emos of 2017. Obs vill screenshotta alla våra konversationer för att alla är guld men tyvärr är 99% också för obskyra med för mkt inside jokes för att ens vara förståeliga. 

 

 

Festade nykter och spådde resten av vårt 2018. Kan det bli en grej på alla fester? Obligatorisk tarot-runda? Ja tack.

21.01.2018 kl. 12:21

19.01.17

 

 

Jag i mitt natural habitat där jag hänger 99% av tiden medan jag väntar på bussar.

 

Hade jag varit modebloggare hade vi kunnat kalla det för en ""dagens outfit"" men så här: tröja som jag haft dagligen i flera år så båda ärmarna gått sönder, skjorta från nåt löjligt dyrt svenskt märke, byxor som egentligen är pyjamasbyxor från nån underklädesbutik i Warszawa, leopardkappa från leopard som jag dödat med mina egna händer, smycken som jag ärvt av min sugar daddy när han dog, läppstift från blodet av mina fiender ....

 

Okej nämen för att vara allvarliga. Idag är jag äntligen ledig så min plan är att: laga coconut soup och gå på promenad i skogarna. Känns inte oöverkomligt. Imorgon ska jag förfesta med glitter, alkoholfritt bubbel och massa tjejer och sen dra vidare till burlesque- och technoklubb, tror det kan bli kul.

 

Jag vet inte, jag är inne i nån period där allt känns lite "meh" och jag cravar äventyr och inte förstår hur jag ska stå ut med all den här vardagen. Jag tror jag ska börja kolla lite grann på lägenheter i Malmö för att flytta tillbaka dit så småningom, men säg ingenting åt nån, det är hemligstämplad information.

 

Okej, coconut soup nu. Let's do this.

 

19.01.2018 kl. 12:37

Tillbaka till the vardag

 

 

Yo guys! Imorse vaknade jag upp till detta! Vi har fått snö i Skåne! Eller ""snö"" men man tar vad man kan få i brist på annat va. Min sömnbrist börjar bli kronisk för att jag skrivit hundratals meddelanden med min nemesis/secret lover om nätterna och behövt vakna tidigt för att gå på föreläsningar om gruppdynamik och projektledning och sånt där, men tack och lov för roomies som tar ens disk om morgnarna när man måste springa till bussen för att man snoozat för många gånger. 

 

 

Alex: "Vad är meningen med att fota sin mat om man inte ens har en Instagram?" Jag: "Det är min hemliga plan, jag ska ta så mycket photos att när jag finally startar min Instagram kommer jag kunna posta så mycket quality material att jag kommer få miljontals följare på två dagar." #organic #healthyliving #foodporn

 

 

Sen trodde jag att Alex skulle säga upp kontakten med mig när jag ställde en massa frågor åt recruiters som bjöd oss på popcorn om jag också kunde få stå och bjuda på popcorn om jag blev recruited till deras trainee programme. Tyvärr var de ute efter folk som pluggat längre än i en termin. Oh well ¯\_(ツ)_/¯

 

 

Ska vi fortsätta på mattemat? Häromdagen hade vi möte med vår ""bokklubb"" fast jag tror vi pratade om boken i tio minuter och hängde i Emmas säng och pratade om viktiga saker och åt mer popcorn i fem timmar. 

 

 

Stackars Moa blev så suddig på bilden att jag var tvungen att klippa bort henne men lovar att hon ska få sin revenge nästa gång vi hänger, kanske när vi ska på spelning med nåt svenskt band i nästa vecka </3

 

 

Nån gång innan jullovet hade jag, Josie och Isobel världens mest heated konversation om den här övergivna fabriksbyggnaden som vi bor granne med, jag och Isobel älskar den medan Josie hatar den, så nu är jag ute efter era professional opinions. Riv it or leave it? Ok förlåt lovar att aldrig använda mig av det uttrycket igen.

 

 

Nu har jag ett rekord i Timberman att slå och en middag med mina roomies att gå på, men vi hörs, take care until next time.

16.01.2018 kl. 16:31

 

 

 

 

 

22 år i Malmö

 

Författare-to-be som startade blogg
som portfolio för mina professionella
snapchat-fotografier, men i stället blev det
en dagbok om alla billiga resor jag bokar som överlevnadsstrategi för det här ~*livet*~.